supertjej

Bride Price VS Democracy
söndagen den 24 agusti var jag och min käreste bjudna som vipgäster till filmen "Bride Price VS Democracy".
En verklighet baserad film som handlade om en ung iransk kille, student i Sverige. Han hade telefonkontakt med sin bardomskamrat i Iran. Han åkte till Iran för att fria henne på iransksätt och efter mycket gifte de sig borglig via killens morbror i Iran. Brudens föräldrar krävde 1358 guldtakter brudpenning av killen vid vigseln. Brudpenning är ett bestämt belopp som tjejens föräldrar kräver mannen och skrivs som avtal vid vigseln. Kvinnan kan kräva sin man när som helst betala till henne beloppet men vanligtviss är som kvinnorna kräver vid skilsmässan. tjejerna i Iran har oftast med sig hemgifter alltså allt som man tänka sig för hemmet från bestik och flera service av porslin, kylskåp, frysbox, persiskmattor m.m. och ärver sina föräldrar halften än sina bröder pg.a. detta. Alltså allt det här med brudpenning och hemgift har en religiösrot från islam och jag förstår inte hur den dagens moderna människan kan fortfarande tillåta sig att var påverkade av forn sed. I vilket fall som helst efter några år olyckligt liv tillsammans ville paret skiljas i Sverige och tjejen krävde killen om brudpenningen. Filmen var humoriskt, bra gjord men gjord från en manligt perrspektiv och man fick aldrig veta hur egentligen stakars tjejen kände sig och varför kände sig så olycklig. Jag fick en blandade kännslor efteråt. Jag tycker för sig Sveriges lag skall gälla för alla som kommer hit och man skall inte uttnyttja lagen. Det har gått några veckor och jag tänker fortfarande på tjejen på filmen... Varför fick inte publicken veta hur egentilgen tjejen mådde och varför hon kände sig olyckligt om allt var så bra som man visade på filmen? Man fick tycka himla synd om killen som skulle betala tillbaka brudpenningen. Är det inte så att männen kan göra historier och film av sina olyckor men ingen hör kvinnorna i samma situation? Jag känner många kvinnor lik mig själv som lämnade allt t.o.m. hemgift t.o.m sina barn vid skillsmässan men det blev alldrig historia eller ingen gjorde någon film av det... vad tycker du? 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress