Det var ingen vanlig helg!
Helgen har varit både mysig och händelserik fr.o.m. att ha Cornelia, Rebecca och Olivia stora barnbarnen varit på besök från fredag på lunch t.o.m. att delta tillsammans med oss på Novalies dop (yngsta barnbarnet) på lördag. <3 Efter en god lunch tillsammans med tjejerna i fredags tog vi en promenad till närbutiken på torget samtidigt som vi njöt av den fina naturen på vägen dit. Morfar Torgny berättade för oss om Lödöses historia nån gång från slutet på 1200 talet. Tjejerna fick köpa lite smått och gott till fredagsmys och sedan var det dags att gå hem igen. Jag hade förberett deg för att baka Tacos mjukt majsbröd för kvällensmat.
Medan vi bakade Torgny värmde upp bastun som tjejerna fick basta efteråt men innan dess jag gjorde en Spriulina ansiktsmask till oss. :)

(null)

Det går fort när man har trevligt!
 Så kom lördagen och vi skulle göra oss fina inför älskade Novalies dop efter frukosten. 
Jag fixade håret på tjejerna och själv och så här såg vi ut efteråt!

Man är så stolt över sina barnbarn och jag älskar om känslan❤️
Vi åkte till kyrkan och får vi se på en lite film här:

Det var så mysigt och stämningsfullt dop. Det bästa av allt det var när Patricia sjöng för Novalie en jätte fin sång som hon hade ändrat för sin dotter Novalie. Så Vackert!

vi mår bäst när vi strävar efter balans på alla områden i vårt liv
Hur uppnår vi inre harmoni, tillfredsställelse och lycka?
Luften som vi andas och hur vi andas, maten som vi äter och vad vi äter, människorna kring oss och hur mycket kärlek och energi  man får och ge  från allt det här hänger ihop för att skapa inre balans och harmoni. 
kroppen är själens boning och ska matas och skötas rätt för att höja vårt medvetande, ökar vår kunskap, så leder till djupare förståelse om hur allt detta hänger samman både i stort och smått. Jag som många andra har också sökt efter rätta svaren för att uppnå inre harmoni? Jag har också upplevt tider när oro eller något speciellt bekymmer intagit och ockuperat mitt sinne. Jag har då känt mig helt hjälplös och klarat inte att hindra tankarna från att fara runt som karusell inne i mitt huvud. Tankarna hade malt likt som en grammofon- skiva som hakat upp sig. " Vad jag borde säga /göra eller inte, dessa meningslösa tankar orsakade många timmar sömnlöshet och i sin tur trötthet, utmattning.




Man känner inte längre igen sig i Sverige! Vart vi är på väg
(null)
Bilden är tagen i somras när Sandra var på utflykt med en underbar person som jobbade på kontakten och brydde sig om sitt arbete.
Alla mår bäst när hjärta- hjärna samarbetar!
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
I måndags kväll ringde igen personalen och informerade oss om att Sandra och en annan tjej på boenden där Sandra är placerad har gett sig ut på egen hand. Klockan var 21.43 och jag förstod att det hade gått ett par timmar sen tjejerna hade försvunnit. Stackars  den nya vikarien hade ingen aning och inte ens blivit informerats om Sandra  inte fick gå ut på egen hand. Trots 2 timmar som man satte med 2 av ordinarie anställda på boenden  och tog fram en genomförandeplan dagen innan i söndags för att säkerställa Sandras vardag utan en massa riskåtagande hade personalen tillåtit igen  Sandra ta sig ut med en annan tjej som av någon liknande anledning som Sandra var placerad på boendenoch att hon skulle ta kommandot och ansvar för både att åka till Östra sjukhus.  
.😒😒😒
Den andra tjejen är manisk och brukar åka till sjukhus flera gånger om vecka ensamt på egen hand och istället för att få psykiskvård och hjälp från boenden släpps ut på egen hand av att åka ensamt på egen hand och nu har hon fått manipulera  Sandra för att inte åka ensamt. Men personalen hade inte tänkt om de blir ovänner och går skilda vägar Sandra kunde inte ta sig hem på egen hand. Och de hade kommit i luven på varandra av något konstigt anledning på sjukhuset så en arg och besviken Sandra gett sig ut från sjukhuset och satte sig på det första bästa spårvagnen helt ensam och utan vetskap om vart spårvagnen åkte till. I Sandras värld alla spårvagnar, bussar och tåg åker mot dit hon tänker att åka.😔😥
Jag och min käreste försökte ringa upp Sandra med jämna mellan rum för att få någon aning var hon befann sig som vi kunde åka och hämta henne men Sandra antaligen svarade inte eller när svarade sa: älskling jag är på väg hem var inte orolig och sen la på. Hon verkade upprörd och besviken eller vi kanske inte kan sätta ord på vad hon tänkte eller kände. Personalen på boende sa de får bara ringa polisen för att de får inte lämna boenden? Jag kännde hur arg jag blev när personalen sa att hon skulle ringa den andra tjejen ( tjejen som själv av någon anledning är placerade på boende)  för att hitta Sandra och ta med sig hem eftersom de får inte lämna boenden.
För att göra en lång historia kort, polisen blev inblandad men de hade sagt innan de satte igång att leta måste enhetschefe göra en anmäla och inte den anstälde. Personalen ringde enhetschefen och jag ringde själv till polisen och anmälde. I allt kaos Sandras mobilsbatteri tog slut också och vi tappade bort den lilla kontakten som var tröst för oss med!
Sandra i sådana situationer blir blockerad och svarar sällan på sin mobil så därför kunde vi  inte få nån info från henne om vilken spårvagn eller om hon kunde gå till chuffören
att fråga vad hon befann sig. Efter flera oroliga timmar till slut poliserna hittade henne kl. 01.58.
Det var en hemskt kväll och natt för oss och hela dagen gick ut på att kontaktar de ansvariga på boende fr enhetschefen, boende strategen och verksamhetschefen t.o.m. IVO:s 
Verksamhetschef och psykiatrin.
Ingen av cheferna på kommunhuset var 
tillgänliga och när jag fick tillslut kontakt med verksamhetschefen  hade han förslag på 2 alt. för attsäkerställa  Sandras säkerhet:
1- Han skulle se till att polisen vid sådana tillfällen som Sandras släppas ut att polisen tar saken mer på allvar och inte kräver anmälningen göras från  enhetschfen!
Vad, bryr du dig någonsin hur allvarlig situationen var? Frågade jag honom.
Hur tänker du att säkerställa Sandras säkerhet? Vilka åtgärder tar du för att Sandra inte ta sig ut på egen hand?
Jag förstod att enhetschefen tyckte inte om att bli väckt mitt i natten. 
Ju av politiska skäl han ansågs inte att Sandra behöver mer tillsyn eller ett annat boende som är mer anpassad efter hennes säkerhet trots läkareintyg och psykolog utlåtande som de har fått att Sandra bör ha en vuxens närvaro så väl dag som natt!
Verksamhetschefen tyckte och hade bestämt sig att
Man skulle vönta tills IVO:s  bedömning pga. politiska skäl och att det finns många som har mer behov än Sandra så han kunde inte prioritera Sandra situation mer än att anställa en person några till extra timmar.
Med andra ord han vågar inte att driva fram frågan till sina chefer och politikerna att säkerställa Sandra och alla de andra svagaste som vi inte har någon annig hur många är de i den här kommunen och andra kommuner.
Men jag går vidare med dessa FRÅGOR!
Läs även Alekuriren!